Pensionat Annebergsgărden 1937 – 1965

Då tändsticksfabriken i Smålands Anneberg lades ner i september 1934 förändrades livet radikalt för alla i brukssamhället. Efter några svåra år började fabrikens byggnader att användas för tillverkning av vaxduk och underkläder för kvinnor. Den tomma disponentvillan blev Pensionat Annebergsgården som från november 1937 drevs av Klara Billmanson och från början 1950-tal av Gunhild Bäcksin.
PRO i Anneberg hade våren 2000 en studiecirkel ”Så minns vi Smålands Anneberg”. Det kom till Henni Tells i Täby kännedom och hon tog kontakt med mig, eftersom hon hade en del dokument från Pensionat Annebergsgårdens verksamhet. Det var bl a gästböcker, fotoalbum, små teaterpjäser och sånghäften, som hade använts av gästerna. Hon önskade att materialet skulle ”komma hem” till Anneberg. Nu finns samlingen i Annebergs bibliotek och kommer att bevaras åt eftervärlden.
För lekmannen är gästböckerna den mest intressanta läsningen. Fotoalbumen har nackdelen att det saknas namn och text till de flesta bilderna, men visar pensionatets inredning.

”Pensionatare”

Först som sist skall sägas att Annebergsgårdens gäster sågs som originella människor av annebergsborna. De var ”pensionatare”. Herrarna kunde ses promenera i golfbyxor, jacka och käpp och damerna kunde ibland ses i långbyxor och det var verkligen något speciellt vid den tiden. De kom från en annan klass, en annan värld.
Det positiva för annebergsbornas del var att Annebergsgården var en arbetsplats i första hand för kvinnor. Dessutom genererade det inkomster för affärslivet och en del privatpersoner.

Kägel- och tennisbana

Enligt en broschyr från 1947 var Annebergsgården ett brukspensionat beläget 250 m över havet i skogrikt trakt med god promenad- och skidterräng. Moderna bekvämligheter såsom värmeledning, elektriskt ljus, bad, w c, rinnande varmt och kallt vatten fanns i de flesta rummen. Man lockade med vacker trädgård med kägel- och tennisbana. Tyska, engelska och franska talades. Jakträttigheter och utmärkt god skidterräng ingick i utbudet. Referenser lämnades av Svenska Turistföreningen och Nordisk Resebureau. Bästa kommunikationerna från södra eller norra Sverige över Nässjö,
Och nog stämde dessa uppgifter. Anneberg ligger i Svartådalen på Småländska höglandet och är omgivet av höjder på östra och västra sidan, Det är drygt milen till både Eksjö och Nässjö och ett bra läge för ett pensionat i höglandsluft. Enda nackdelen var att Annebergsgården ligger på en höjdsluttning alldeles nordost om fabriken, som då hade en minimal rening av utsläpp i luft och vatten. Det märktes vid sydvästlig vind.

Helpension fanns från 9:75 per dag för enkelrum och 21:50 för dubbelrum. Garagehyra 1 kr per dygn. Hundar fick högst ogärna tas med, står det i broschyren, och i så fall mot 1:50 per dygn. Lungsjuka och svårt nervsjuka samt barn under 2 år mottogs inte. Betjäningsavgiften sattes på räkningen och var 15 % vid en veckas vistelse och därefter 10 %. Frukost serverades 9-9.30, lunch kl 13 och middag kl 18. Servering av måltider på rummen debiterades med 50 öre per person och bricka.

Trogna stamgäster

Pensionatet tog väl hand om sina gäster. Det syns tydligt i gästböckerna. Och då menar jag inte de hövliga berömmande betygen om en fin service. Beviset är istället att samma gäster kom tillbaka år efter år.
Det finns inte många son-namn i de båda gästböckerna. Återkommande släktnamn är till exempel Aminoff, Afzelius, Bergendorff, Bergensträhle, Bratt, Brusewitz, von Döbeln, Ekstubbe, Everlöf, Hartmann, Hoppe, Knös, Laurell, Lehnert, Löwenàdler, Malmsten, Perne, Raab, Salén och Uggla. De flesta av gästerna ser ut att ha haft en konstnärlig och litterär läggning. Det syns också ha varit pensionatets inriktning. Bl a delades ett litteraturstipendium ut nästan varje år från 1953, bestående av en veckas vistelse på Annebergsgården. Förgäves letar jag efter en av mina favoriter, Fritiof Nilsson Piratens namnteckning. Kanske att han inte skrev i gästböcker? För visst har Piraten synts promenerande runt Pilabo damm i Anneberg.

Utflykter, teater och frågesport

Utöver friluftsliv, tennis, kägelspel och jakt anordnades utflykter för gästerna. På gården Knutstorp i Flisby fick man se hur Knutstorps sparkling, småländsk champagne, tillverkades och smakade. Det ordnades slädfärd till julottan i Norra Solberga kyrka för att ta några exempel. Men framför allt ser man ut att ha trivts och umgåtts familjärt i pensionatet med allsăng, charader, frăgesport, sketcher och små teaterföreställningar. Nyårsafton 1943 var det premiär för ”Cabaret Urfågeln”. Den blev sedan tradition vid varje Nyårsafton och under flera år var det samma gäster som hade rollerna. Det höll på till åtminstone årsskiftet 1959-60 då den uppfördes för 17:e gången.
Årets höjdpunkter var Jul- och Nyår, vintern januari-februari, Påsk, Midsommar och kräfttiden i augusti. Man anordnade också fester vid bröllop och födelsedagar. Röda Korset och andra föreningar hade sammankomster på Annebergsgården.
Huvudbyggnaden finns kvar idag och används som behandlingshem för missbrukare.