Smålands Anneberg 1925 – 1955

Enligt PRO Annebergs studiecirkel år 2000. Upptecknat av Börje Svanberg

Fram till mitten av 1950-talet var Smålands Anneberg, som nuvarande Anneberg då hette, bygdens centrum för kultur och service. Där fanns affärer som betjänade de runt 1000 invånarna med det mesta av vardagsbehov och lyx. Framför allt fanns ett rikt kulturliv med musikkår, manskör och stråkorkester. Blandad kör och strängband i Missionsförening. Man hade dansorkestrar, dans och teater i Folkets Park, biograf och teater i Föreningshuset, en föreläsningsförening och flera studieorganisationer. Inom idrotten låg tyngdpunkten på bandy, fotboll, gymnastik och skidor. Runt allt detta blommade ett brett och aktivt föreningsliv. Smålands Annebergs tidigare historia finns beskriven i flera böcker av Willy Gustafsson. Brukssamhället Annebergs tillkomst räknas till år 1866. Det växte upp kring tändsticksfabriken, som anlagts vid vattenfallen i Svartån. Den lockade människor med olika dialekter från vitt skilda håll. På grund av tidens bristande kommunikationer blev Anneberg en ”språkö” med en karaktäristisk dialekt. Till detta bidrog en hög ljudnivå i tändsticksfabriken, som accentuerade det släpiga uttalet.

Föreningslivet dokumenterat

Föreningslivet har beskrivits av en ABF-cirkel ”Stiga vi mot ljuset” inom Annebergs socialdemokratiska förening 1978-79, som resulterade i ett kompendium (finns i biblioteket) och utställning. Deltagarna var pensionärer som varit föreningsmänniskor i hela sitt vuxna liv.
Detta material blev grunden när PRO Anneberg beslöt att anordna en studiecirkel ”Så minns vi Smålands Anneberg”. Ett tjugotal medlemmar anmälde sig. Det är deras minnen som är källor till det som nu presenteras.

Rikt serviceutbud

Som nämndes i ingressen växte ett rikt serviceutbud fram i takt med att befolkningen ökade. Där fanns Konsum med charkavdelning och 1-2 privata speceriaffärer varav en med järn- och byggvaror. Två renodlade charkuteriaffärer, 2-3 bagerier/caféer, en modist, en damkonfektion med sömmerska, senare sybehörsaffär, skrädderier och herrkonfektion. Där fanns skoaffär, 2-3 skomakerier, två kiosker, två cykelhandlare varav en kombinerad med sportaffär och bensinmack, en damfrisering och en herrfrisör, en handelsträdgård, mejeri som tillverkade och sålde mjölkprodukter. En tid hade det konkurrens från Konsum som hade mejeri i källarvåningen och sålde mjölk. Prisskillnaden rörde sig om något öre litern.
Före kylskåpens tid hade alla affärer, som sålde livsmedel, egen isdös. İsen hämtades från Pilabo damm, Vässledasjön eller Älmeshultasjön. Isen hölls snöfri så att det blev kärnis, där man planerade att såga den.
Det fanns fiskförsäljning antingen i särskild affär eller från bil eller kärra. Bensin såldes också vid speceriaffärerna och vid cykelaffärerna. Torghandeln var från och till livlig. Lägg därtill matserveringar i Fabrikens regi och en tid hos Elin Lindgren samt pensionat Annebergsgården från 1937 i förra disponentvillan så är nog det mesta uppräknat.

Kommunikation

Fram till 1935 fanns möjlighet att resa med smalspåret till Ormaryd och vidare ut i stora världen med Nässjö-Oskarshamns järnväg. Stationen fanns vid nuvarande Järnvägsgatan där semaforen fortfarande fanns kvar när detta skrivs. Banvallen är en bra cykelväg. Allmänna kommunikationer sköttes av gula SJ-bussar till Eksjö och Nässjö.

Arbete

Tändsticksfabriken, som stängdes 1934, och senare Vaxduksfabriken, som startade 1937, var tillsammans med Silkesfabriks AB Astra, som på 1950-talet efterträddes av en filial till Libo-konfektion, de största arbetsplatserna. I Astra tillverkades silkestyget i sex vävstolar. Därefter transporterades det till Borås för färgning för att sedan sys upp till damkonfektion i Anneberg. Men där fanns också en mekanisk verkstad, möbelfabrik, träindustrier, bryggeri, rörfirmor samt flera fåmansfirmor, bl a tillverkning av trätofflor, väskor och bilklädslar, polsten, träkol och trätjära. Dessutom en minkfarm och en rävfarm tidigt 1930-tal. Några Annebergsbor arbetade vid de två mekaniska verkstäderna i Solberga stationssamhälle.

Post och Polis

Postkontoret fanns fram till början av 1940-talet i järnvägsstationen och flyttades sedan ner till ett av Vaxduksbolagets hus nära fabriksområdet. I postkontoren fanns postfack men till hushållen bars posten som regel ut av brevbärare. En av de första var Ernst Landén, som till fots bar ut posten i en stor väska. Han drev också en mindre skrothandel.
Som poliser minns man särskilt Karl Wümer och Gustav Sahlin. Poliskontoret fanns hemma i bostāden. Från 1950-talet i Villa Alberti där servicehuset Björkliden är byggt. Det fanns också en arrestbyggnad vid bäcken nära centrum. De gallerförsedda fönstren satte fantasin i rörelse.

Tvättstuga

För anställda vid Fabriken och de som bodde i Kasernerna (Fabrikens hyreshus) fanns en tvättstuga vid Svartån nerströms Fabriken, som man fick boka. Där fanns tre tvättgrytor och det var som en dimma av ånga i hela tvättstugan dagarna i ända. Tvätten klappades och sköljdes genom hål i golvet direkt i Svartån, så det gällde att inte släppa taget. För en av cirkeldeltagarna försvann en gång en fin matta med Strömmen.
Det hände att luffare sov över på den varma muren runt tvättgrytorna.
En mangelbod fanns i anslutning till fabriksområdet och därefter i källarvåningen till det badhus som byggdes i slutet av 1920-talet.
Det fanns också en mindre tvättstuga vid den s k Järnbron uppströms Pilabo damm, men den var avsedd för de tjänstemän som bodde i Villa Bungalow.
Ovala tvättkorgar av spån gjordes på fritiden av Johan August Johansson, som var en av förmännen vid Fabriken. De kostade 2:50 styck.

Bad

Emma Arvidsson var föreståndare för den allra första badstugan som Fabriken lät uppföra vid den s.k. Fosfordammen inne på fabriksområdet.
Dammen hade fått sitt namn av den brand- och hälsofarliga fosforn som använts vid tillverkning av fosforstickor och som förvarats i en liten byggnad ute i dammen.
Badstugan innehöll rum för bastu, karbad och omklädningsrum.
Den ersattes slutet 1920-talet av ett för den tiden modernt badhus. Det byggdes där idrottsplatsen legat och där ECO AB:s kontor nu är byggt. Anna Oscarsson var förste föreståndare och blev därmed välkänd som ”Anna i Badhuset”. Det innehöll omklädningsrum, rum för tvagning med karbad och två duschar samt ångbastu. Biljetter fick köpas i John Bergs kiosk. Fredagskvällar var det öppet för kvinnor och lördagseftermiddagar för män. Då arbetade man fortfarande fram till lördag middag.
I början av 1940-talet anlades friluftsbad på östra sidan av Pilabo damm med två plaskdammar samt lekplats med gungor och karusell, omklädningspaviljong och dass. En flotte ankrades upp halvvägs ute i dammen. Där hölls också simskola. Närheten till vatten gjorde att barnen i Anneberg lärde sig simma tidigt. Också innan det blev en organiserad simskola.

Pilabo damm och Villaparken

Pilabo kvarndamm med vattenfall var från början anledningen till att en tändsticksfabrik byggdes och att en tätort uppstod. Disponentbostaden fick namnet Annebergsgården efter disponentfamiljens dotter Anna och sedan fick det uppväxande brukssamhället namnet Anneberg istället för Pilabo.
Med början under första världskriget utvidgades Pilabo kvarndamm söderut genom att Tändsticksbolaget lät gräva upp maden för hand. På så sätt bildades en vacker vattenyta med fyra öar. Till två av öarna ledde välvda broar. I denna nya, större damm fanns en gondol och andra små båtar, som när de inte användes var förtöjda i båthus, ingrävda i stranden. Kring dammanläggningen var grusgångar anlagda, som krattades varje vecka. Där fanns bänkar för vila med lämpliga mellanrum. Västra sidan av dammen anslöt till ett trädgårdsmästeri och från detta var ädla buskar och träd planterade ner mot stranden. 1918 kompletterades parken med Villa Bungalow, som från början var avsedd som sommarbostad åt höga tjänstemän. En grusgång med marktrappa fanns från Villan ner till dammen. Runt parken fanns ett två meter högt staket av nät, sträckvis tillsammans med en granhäck.
När cirkeldeltagarna växte upp hade glansen runt parkanläggningen börjat mattas och även ”vanligt folk” kunde använda den. Åtskilliga bandymatcher spelades på överdammens is.
Idag är marken kommunägd. Annebergs GIF har ett elljusspår runt dammen och sportfiskeklubben SMAFF disponerar och vårdar Pilabo damm.

Snöröjningen

På genomfartslederna sköttes snöröjningen av Vägverket. Gatorna inne i samhället röjdes genom Fabrikens försorg fram till mitten av 1940-talet. En kraftig V-formad snöplog av trä drogs av parhästar och som tyngder och medhjälpare deltog ett antal av Fabrikens sjåare, som utearbetarna kallades.

Bibliotek

Sedan början av 1880-talet har det funnits bibliotek i Anneberg. Då var det Annebergs arbetares besparingsfond (se ett annat avsnitt) som beslutade att köpa ett bokskåp och böcker. De blev ganska snart sönderlästa och fick förnyas. Under 1930- och 1940 talen byggde ABF upp ett rikhaltigt bokbestånd, som senare kommunaliserades. Biblioteket fanns under flera år på andra våningen i Danielsgatan nr 6 och därefter på andra våningen i Folkskolan vid Järnvägsgatan. När detta skrivs finns biblioteket tillsammans med Medborgarkontor i den tidigare Ingenjörsvillan och förra förskolan.

Föreläsningsförening

Under första halvan av 1900-talet hölls regelbundna föreläsningar för det mesta i ”51:an”. Det var oftast rikskända föreläsare som gästade och under blomstringstiden fram till 1935 var det alltid fullsatt lokal.
Det hittilis sagda är en bakgrund till det ”genomsnittsår” som har skapats av cirkeldeltagarnàs minnen.

Året i Smålands Anneberg

Ha i minnet att när det följande hände, fanns ingen TV och bara en radiokanal som sände vissa tider på dagen och kvällen. De flesta familjerna i Smålands Anneberg var trångbodda.

Julen förbereds

Redan i oktober började man rusta för julen för hela Anneberg hemma hos familjen Ester och Edvin Sandahl. Då fick barnen börja klippa papper till julgranskarameller. Av sin mor Matilda Hagvall, som kommit till Anneberg från Gamla Hjälmseryd, hade Ester lärt konsten att göra polkagrisar. Många hem hade som tradition att det skulle finnas julgranskarameller eller polkagriskringlor i granen och dem beställde man i god tid hos Ester. Det fanns år då hennes familj gjorde runt 2000 julgranskarameller, som kostade 5 öre styck. Det fina var att de inte bara prydde granen utan de kunde ätas upp vid julgransplundringen. Råvaran var sockertoppar så länge de fanns och sedan använde Ester socker av hård kvalitet.

Skyltsöndagen

Alla affärer i Anneberg julskyltade och det var sed att promenera runt samhället till ett dussintal affärer med lockande varor. Alla försökte överträffa varandra. I slutet av 1930-talet hade Cykel- och Sportaffären som slogan:
”Hit ler alla sina cyklar för renGöring”.

Lucia

Under 1930-talet var det vanligt att barnen klädde ut sig och lussade i så gott som alla hus och lägenheter vid Lucia. Man sjöng och spelade. Man fick en pepparkaka eller en liten slant, sammanlagt kanske 60 öre. Pengarna sparade man och köpte en julklapp till sig själv.
Officiellt firades Lucia i Missionshuset med Juniorföreningen som arrangör och där var Eva Gustafsson Annebergs första Lucia.

Julen

Julen var då som nu en familjehögtid. Vid 17-tiden på Julafton dansades Julen in runt granen på Torget (där ECO AB nu har P-platser). Mässingsorkestern spelade om det inte var för kallt. Var det snö hade fabrikens V-formade snöplog av trä, dragen av hästar, plogat upp slingor runt granen så att man kunde dansa. Sedan gick man hem till sig för att öppna julklappar.
Juldagen hölls julotta i Norra Solberga kyrka klockan 6, i Missionshuset klockan 7 och tidvis också i Sionförsamlingen klockan 7. Till kyrkan gick man till fots både från Anneberg och Solberga stationssamhälle. Sture Johansson, en av cirkeldeltagarna, minns särskilt en gång då hans familj åkte efter häst till julottan i kyrkan. Det hände också att pensionat Annebergsgården ordnade julottefärd efter häst för gästerna.
Juldagen var allvarets dag. Då höll man sig hemma och vilade sig efter den tidiga morgonen. Annandagen var som en vanlig söndag. Då väntade mellandagarnas arbete.

Nyår

Det enda offentliga firande som cirkeldeltagarna kunde minnas skedde i Missionshuset. På 1930- och 40-talet fanns där ett förnämligt strängband under ledning av August Fridell. På fritiden var han också urmakare och musiklärare på bland annat fiol i hemmet Knôpet, nuvarande Vässledavägen 21, I övrigt firades Nyårsafton i hemmen runt radioapparaten, som hade debut i Anneberg 1927.
Nyårsdagen minns man för bandymatcher. Som regel fanns det is på den grunda överdammen i Pilabo damm mitt i samhället.

Julen dansas ut

Julen dansades ut Tjugondedag Knut kring granen på Torget. Samma program som på Julafton, men nu vid julgransplundringen fick barnen godispåsar, som Annebergs arbetares besparingsfond skänkt.
Fram till början av 1930-talet hade tändsticksfabriken julfest för de anställdas barn i Föreningshuset. I folkmun blev det ”Fina fruars fest”, eftersom det var fruar till tjänstemän som arrangerade.

Påsk

Under 1920- och 1930-talen var det vanligt att barn klädde ut sig till påskkärringar. Sedan blev det ett uppehåll fram till slutet av 1940-talet, beroende på att det inte fanns så många barn.
Långfredagen var stillhetens dag. Inga offentliga arrangemang mer än gudstjänster hölls. Men några ungdomar tyckte att Långfredagen var alltför allvarlig. Man slog sig samman och hyrde Folkets hus, ”51:an”, för att spela bordtennis. Hyran var 3 kr första timmen och 1:50 resten.
Påskafton var motsatsen till Långfredagen och firades i hemmen med mycket äggätning. Nykterhetsorden Verdandi hade som regel äggsexa i ”51:an” och i början av 1940-talet hade man också maskerad vid äggsexorna.

Valborgsmässoafton

Brasa var anordnad växelvis vid Ljustorp vid Glömminge, Församlingshemmet vid kyrkan eller vid potatiskällaren till kasern nr 70 i centrala Anneberg. Manskören sjöng och det hölls tal till Våren. Några av cirkeldeltagarna berättade om hur oroliga föräldrar väntade på sina söner, som inte hördes av på kvällen. Det visade sig att de som scouter var satta som brandvakter, men ingen tänkte på att meddela föräldrarna.

Första Maj

Dagen började tidigt med att Annebergs musikkår, Mässingen, gick i spetsen för ett långt tåg av människor i alla åldrar längs samhällets gator. Man gjorde tre stopp under marschen. Vid Ehns (Carl Anders Ehn fyllde år 1 maj), vid ingenjör Edlings (driftingenjör vid fabriken) och vid pensionat Annebergsgården (där man bjöds på kaffe).
Manskören sjöng sedan från trappan till caféet vid Torget.
Musikkåren hade en ansträngande dag med spelning på morgonen i Anneberg och därefter i Flisby och Solberga station samt i Nässjö eller Huskvarna. Man måste hinna hem till eftermiddagen då socialdemokratiska arbetarekommunen och fackföreningen hade demonstrationståg. Detta avslutades vid Föreningshuset med tal av någon välkänd (s)-representant och med musik av Mässingen.
Kommunistiska arbetarekommunen hade inget demonstrationståg men väl ett Förstamajtal. Enda gången de demonstrerade var gemensamt med socialdemokraterna inför ATP-valet.
Fredsdagen den 7 maj 1945 gick Mässingen i täten för ett allmänt demonstrationståg för Freden med alla föreningars fanor och standar.

Pingst

Under Pingsten hölls konfirmation i Norra Solberga kyrka. På den tiden konfirmerades alla barn. Antingen deltog man i Norra Solberga kyrkas konfirmation eller i Annebergs missionsförenings bibelskola. Den hade startats redan 1913 av pastor Melke.
Då som nu var Pingstafton bröllopens stora dag.

Sommar i Folkets Park

Regelbundna danskvällar, ofta med ”uppträde” (teater), anordnades i Folkets Park under somrarna. Ibland var det resande teatersällskap, ibland var det Annebergs egna amatörgäng som stod för underhållningen. Publikrekordet hade Sven-Olof Sandberg till dess att Gösta ”Snoddas” Nordgren tog över det. Förutom dansbana under tak och teaterscen fanns kaffestuga, skjutbana, pilkastning, två tombolastånd och en musikpaviljong. Inträdesavgiften var låg. Istället sålde man dansbiljetter. Anläggningen finns kvar när detta skrivs 2001, men var så gott som oanvänd 2000.
Folkets Park hade haft en föregångare som festplats där nuvarande sporthallen finns. Det var på mark som ägdes av tändsticksfabriken och dess disponent bestämde när och vem som fick ha nöjestillställningar där.

Midsommar

Det var tradition med festligheter och dans både runt stång och på bana i Folkets Park under Midsommaren. Fram till början 1930-tal var det oftast dansorkestern Salamanca från Anneberg som spelade.
Pensionat Annebergsgården ordnade under några år på 1940-talet dans kring Midsommarstången för barnfamiljer. På så sätt fick gästerna en fläkt av lantlig Midsommar med ringdans och lekar.

Semestern

Cirkeldeltagarna minns semestern som fyra dagar och för att få en så lång ledighet som möjligt i följd lades den i samband med Midsommarhelgen.
Annebergsborna värmde sina hus med ved. Tidigare på året hade den sågats och klyfts och kanske semesterdagar användes till att få den torra veden in i vedboden. Några längre semesterresor var det inte tal om.

Bokedungefesterna

Fram till år 1929 var nykterhetsfesterna vid Bokdungen första söndagen efter Midsommar en av årets höjdpunkter. Bokdungen ligger fortfarande vid järnvägsbanken halvvägs till Ormaryd och var då en hållplats. Där fanns en perrong av trä, talarstol, med mera. Lövade järnvägsvagnar, fullsatta med människor och med musikkåren på första vagnen avgick från Annebergs station till Bokdungen. Sedan fortsatte tåget till Ormaryd för att hämta ännu fler festdeltagare.
Arrangör var Norra Solberga Allmänna nykterhetskommitté, en paraplyorganisation för alla nykterhetsorganisationer i socknen.

Kräftfiske

När inte pesten härjade fanns det kräftor praktiskt taget överallt. Från sjöar till de minsta bäckar där det var vatten året om. Få Annebergsbor hade eget fiskevatten, men ändå fiskades det mycket kräftor.

Karneval

Sommaren i Folkets Park avslutades med en ”karneval” genom Anneberg. Med karneval menas i detta fall en lång rad fantasifullt utstyrda ekipage, som på eftermiddagen hade Folkets Park som mål. Man fick sedan rösta på bästa ekipage och priset delades ut på kvällen vid sommarens sista dans i Parken.

Höst och vinter i Föreningshuset och 51:an

I Anneberg fanns två större profana möteslokaler, ”51:an” = Folkets Hus och Föreningshuset. Båda hade byggts av Tändsticksfabriken med stöd av Annebergs arbetares besparingsfond. Båda husen är nu rivna.

Föreningshuset, uppfört 1916, var en för sin tid förnämlig byggnad vid Torget. Det innehöll foajé med försäljningslucka, stor samlingslokal med 200 sittplatser, läktare och projektorrum. Salen värmdes av två stora vedkaminer. Stolraderna kunde lyftas bort så att man fick en stor öppen yta. Trägolvet skurades med varmvatten och såpa. Den rymliga scenen hade konstnärligt målade kulisser som berömdes av Riksteatern så sent som 1950. (Kulisserna bevarades ännu år 2000 i Folkets Parks teaterscen). Förutom loger fanns en mindre möteslokal bakom scenen och över den en vaktmästarebostad.

Två gånger i veckan var det bio i Föreningshuset. Turnerande teatersällskap kom på besök, Annebergs stråkorkester, Manskör och Mässingen hade konserter. Där hölls gymnastikuppvisningar och middagar, Röda Korset hade soaréer med modevisning och inte minst amatörteatergäng hade bejublade föreställningar. Under vinterhalvåret hände alltid något varje vecka i Föreningshuset.

Tändsticksfabriken hade sina hus numrerade och den första samlingslokalen, invigd den 8 oktober 1893, fick nummer 51. I dagligt tal kallades den ”51:an”, som senare överläts till Byggnadsföreningen Folkets hus u.p.a. Det var alltså Föreningshusets föregångare i alla avseenden.

Smeknamn

Som i alla bruksamhällen fanns det smeknamn. Det ser inte ut som om namnen var illa menade och var inte kopplade till någon egenskap. Man träffades både i arbetet och på fritiden och hur namnen föddes vet vi inte. Det hände att man fick tänka efter för att komma på det riktiga namnet.
Här är några av namnen.

Alldin (Gösta Blomqvist), Blasko (Bertil Eriksson), Buster (Knut Malmberg), Dicke (Viking Rosell), Essen (Bernhard Essenholm), Gajo (Ture Karlsson), Gögan (Einar Sjösten), Jack (Tage Lind), Jeppe (Helge Ottosson), Klykan (Konny Lundström), Kläppen (Stig Karlsson), Kocko (Folke Heine), Kvecken (Bertil Malmberg), Kären (Elof Ottosson), Manne (Uno Pettersson) Sambo (Arthur Sandahl), Slampen (Evert Sjöborg), Sprötan (Lennart Sandström), Sylen (Verner Lindqvist) och Uja (Sture Öijerstedt).

Inga kvinnor hade liknande smeknamn.